Auktion av ca 40st omhändertagna vanvårdande islandshästar.

Jag åkte till islandshästauktionen vid Margretetorp i helgen. Varför åkte jag, jo det är ett konstigt sätt att sälja vanvårdade omhändertagna hästar på och enkelt att ta sig dit och   -jag ville göra mig denna erfarenhet. Jag hade listan över hästarna med mig och en fika korg. När jag från backen såg de utmärglade hästarna stå uppdelade i två paddockar sköljde första sorg ögonblicket över mig. Dessa små magra tufsiga hästarna har inte förtjänat detta öde. Hästarna var uppdelade i två paddockar, hingstar i en och sto i den andra och sto med föl inne i boxar. De flesta hade grimma med en nummer lapp på sig så man kunde särskilja dem, men något rörelsemönster eller gångart fanns det ingen chans att se. När jag kom in i stallet kom nästa sorgögonblick över mig, där stod de magra stona med sina föl på strö av spån, ett sto hade mist sitt föl. På boxdörrarna satt en lapp med samma korkade beskrivning över hästarna som fanns på nätet. Ett 20 årigt sto som hade en lika benig kropp som en törstig dromedar i öknen med föl vid sidan och beskrivs som tävlingshäst och avels sto. Man kunde låtit bli denna text, varför inte ge sto och föl en blank bakgrund utan förhoppningar om framtida prestationer för dess ägare, det hade varit sjystare o lugnare för båda parter. Jag gick runt och tittade, minglade och funderade till lunch, sedan satte jag mig o tog en fika innan auktionen startade. När jag fikat klart gick jag fram till en av representanterna från SIF(Svenska Islandshästförbundet) och undrade om vi inte kunde skriva på en affisch de olika utgifterna för en häst under ett år, så människor kan tänka igenom sin ekonomi att hålla häst. Fick då som svar ”tror inte det, då kanske folk inte vill köpa häst”. Jag bollade denna tanke fram och tillbaka -vad är värst. Att man köper hästen och inte har råd att ta hand om den dvs samma öde som den kom ifrån, eller att den inte blir såld här och nu. För mig är svaret enkelt, hästen förtjänar en god nystart med allt vad detta innebär i tid o pengar och detta kan bli en extra kostsam historia pga dessa hästars vanvårdade ursprung. Alla hästarna blev sålda, till priser som ungefär motsvarar priset på ett föl som du kan se springa ihop med sin mamma och föra en dialog med uppfödaren osv.. Efter avslutad auktion fick man lov att ta hem sin häst som man köpt. Nu väntade jag för att se hur man skulle lösa detta. Det var djurplågeri innan och nu kommer nästa plågsamma situation för hästarna, de ska skiljas från flocken. Jag hoppades på att man tänkt till och skulle lösa detta på bästa möjliga sätt med hjälp av kunnigt hästfolk. Nejdå ingen planering av denna aktivitet alls fanns. Några inslag av att det fanns vissa idioter som köpt häst fick man se och höra. En man går in i hingst paddocken och lyckas få på sin häst en grimma, hästen och flocken får panik och där står han utskämd och ser sin häst springa och snubbla på sitt grimskaft i flocken. Jag går bredvid en man till parkeringen som pratar i telefon. Jag förstår av samtalet att han pratar med en hovslagare. Han berättar för hovslagaren att han köpt en häst på auktionen och ber honom finnas på plats vid mannens anländande hem med hästen om en stund för verkning mm. Vilka två idioter eller på snällare språk människor utan hästvett som skall ge sig på en redan skräckslagen häst för verkning vid sin ankomst till ny miljö. Man hade ju hoppats att hovslagaren som borde ha hästerfarenhet hade berättat för mannen att om hästen inte har ett allvarligt hov problem kan väl denna få landa och acklimatisera sig i den nya miljön innan vi utsätter hästen för nästa stressande handling osv, men nej då samtalet avslutas med ”då ses vi där”.

En eloge till alla Er som köpte dessa hästar med goda avsikter att vårda och ta hand om dessa individer på bästa sätt och se till att de får ett gott hästliv !

Till alla Er som var inblandade i denna auktion eller i dagens aktiviteter vill jag säga ”ni borde skämmas” låt inte detta upprepas.

Några av hingstarna o vallackerna i paddocken inför auktionen.

 

 

Stona i paddocken.

 

Vid pennan Lizette Åkerblom.